22 november 2016

Brunnsviks folkhögskola 110 år! 

Mitt namn är Jörgen Hammarin, och jag är en av dem som sedan 2014 sitter i skolans styrelse, jag är aktiv inom ABF och har ett långt förflutet tillsammans med skolan.

Idag är det officiell invigning av nya lokaler för Brunnsviks folkhögskola.

Dagen till ära tog jag på mig en någorlunda röd tröja och såg till att det gamla Brunnsviksmärket satt där det skulle. Idag gläds vi nämligen inte bara åt nya lokaler, mitt i den nya byn Borlänge. Vi gläds också åt en annan historisk detalj. Just idag den 22 november är det 110 år och 17 dagar sedan folkhögskolan startade sin första långa folkhögskolekurs. Detta hände sig i en annan by, på en annan plats.

Brunnsvik kan berätta en dramatisk och spännande historia. Skolan blev något annat än det som från början var tänkt, och för det kan vi tacka 1906 och 1907 års myndigheter, det tidiga 1900-talets politiska höger och konservativa kyrka. Meningen från början var att Brunnsvik skulle bli en hembygdsskola på samma sätt som andra av den tidens folkhögskolor. Men det blev något annat, något mer.

Redan från början blev det strid kring skolan. Den tidens överhet förvägrade Brunnsvik ett kommunalt anslag om 900 kronor. Man menade att nu var antikrist kommen i Brunnsviks folkhögskolas gestalt, det fanns lärare knutna till skolan som var socialister och vänsterliberaler, alltså något så omstörtande som anhängare av allmän och lika rösträtt och religionsfrihet.

Utan kommunalt anslag kunde man inte heller få några statliga pengar. Detta nekande gjorde att striden kring Brunnsvik blev rikskänd, och en symbolfråga i den demokratikamp som pågick. Anslag och gåvor från privata och organisationer började strömma in. Engagerade i den då unga arbetarrörelsen från hela landet sökte sig till långkursen på Brunnsvik.

Så idén om Brunnsvik som en skola för bygdens bondsöner och bonddöttrar gick om intet. Eleverna, redan på den första kursen, var till största delen arbetare av olika slag. 41 personer, 11 kvinnor, 17 från Dalarna.

Brunnsvik fann sina vänner i den unga arbetarrörelsen, i nykterhetsrörelsen och i konsument-kooperationen, eftersom klumpiga företrädare för det tidiga 1900-talets borgerliga eliter mobbade och bekämpade skolan. Brunnsviks folkhögskola blev genom detta den första folkrörelsedrivna folkhögskolan, och arbetarrörelsens första folkhögskola. Landsorganisationen och Kooperativa Förbundet blev tidigt med i den idella föreningen Brunnsviks folkhögskola. Några år senare, 1912, föddes här idén till ABF, Arbetarnas Bildningsförbund. Och ABF blev därefter en naturlig tredje huvudman.

Varje folkhögskola kan sägas spegla samhällsutvecklingen. Brunnsvik har varit mer än det. Här har väsentliga delar av 1900-talets stora reformer vuxit fram. Folkhemsbygge, rättigheter för löntagare m m. Här har faktiskt delar av den svenska historien skrivits. 

En stolt historia som för mig och många andra betyder mycket mer än den korta tråkiga parantesen strax efter 100-årsjubileet, de några få år i vår tid som skolan hade nya huvudmän vid rodret, då skolan var på väg att gå vilse. I juni 2014 tog Arbetarnas Bildningsförbund och Landsorganisationen tillbaka Brunnsvik och återkom som aktiva huvudmän. Siktet är nu inställt på en regional förankring, inte bara här i Dalarna utan också i grannlänen.  

Jag bor mitt emot den gamla Brunnsviksanläggningen vid sjön Väsmans strand, i byn Brunnsvik några kilometer utanför Ludvika. Mina två decennier som Brunnsvikslärare har varit de viktigaste i mitt liv. Min kärlek till Brunnsvik handlar först och främst om idén och verksamheten, människors möten och utveckling. Den historiska platsen med de röda husen och anläggningen kommer i andra hand, även om detta också har en stor plats i mitt hjärta. 

Folkhögskolan skriver i sin första programförklaring 1906 att skolans uppgift är ”att varje människa ska utvecklas till självständigt tänkande män och kvinnor med mod att leva och mod att dö.” Brunnsvik uttryckte när jag arbetade på skolan, sin uppgift med orden "att stärka individen i kollektivet, och den kollektiva tanken hos individen”. Två programförklaringar, men med i grunden samma tänk. 

Så här har skolans styrelse uttryckt hur dåtid, nutid och framtid hänger ihop:

-         Brunnsviks folkhögskola känner stolthet över sitt historiska arv. Dagens Brunnsvik utgår från samma grundvärderingar som ”gamla Brunnsvik”, men ska möta utmaningar i en ny tid.

-         Rätten till lärande handlar om människors möjligheter att leva ett rikt liv i den egna vardagen, i arbetslivet och som medborgare. Folkhögskolan lever vidare, med sin bas mitt i den nya byn Borlänge.

-         Brunnsvik lever vidare med en växande samverkan kring korta kurser med folkrörelser i hela regionen. Ibland blir det också, som i somras, kurser och arrangemang på historisk mark vid sjön Väsman. Vi ska på kulturens, demokrati- och föreningsutvecklingens områden föra stafettpinnen från det gamla Brunnsvik vidare!  

På många sätt är detta samma tålmodiga demokratiarbete som det var i Brunnsviks gryningstid. Om några få år fyller rösträtten 100 år. Vi är medvetna om att varje generation måste vinna demokratin på nytt. Det finns mycket som måste göras för att förbättra demokratin, för att ge den nytt liv. 

Vi är också väl medvetna om att vår folkhögskolas namn – Brunnsvik – förpliktigar. Även morgondagens Brunnsvik ska ha en stark demokrati- och folkrörelseprofil, både som en röd tråd i helheten och med särskilda kurser och arrangemang.

Nu ska Brunnsviks folkhögskola, 110 år ung, skriva en ny berättelse om varför vi finns, vad vi håller på med och vad vi tänker utveckla. Detta ska vi göra i dialog med yngre och äldre folkrörelser, med lärare och deltagare, och med goda vänner hos många samarbetspartners. Och – det ska bli roligt! 

(Tal den 22 november 2016 i samband med invigningen av folkhögskolans nya lokaler på Wallingatan 15 i Borlänge)