22 november 2016
Brunnsviks folkhögskola 110 år!
Mitt namn är Jörgen Hammarin, och jag
är en av dem som sedan 2014 sitter i skolans styrelse, jag är aktiv inom ABF
och har ett långt förflutet tillsammans med skolan.
Idag är det officiell invigning av nya
lokaler för Brunnsviks folkhögskola.
Dagen till ära tog jag på mig en
någorlunda röd tröja och såg till att det gamla Brunnsviksmärket satt där det
skulle. Idag gläds vi nämligen inte bara åt nya lokaler, mitt i den nya byn
Borlänge. Vi gläds också åt en annan historisk detalj. Just idag den 22
november är det 110 år och 17 dagar sedan folkhögskolan startade sin första
långa folkhögskolekurs. Detta hände sig i en annan by, på en annan plats.
Brunnsvik kan berätta en dramatisk
och spännande historia. Skolan blev något annat än det som från början var
tänkt, och för det kan vi tacka 1906 och 1907 års myndigheter, det tidiga
1900-talets politiska höger och konservativa kyrka. Meningen från början var
att Brunnsvik skulle bli en hembygdsskola på samma sätt som andra av den tidens
folkhögskolor. Men det blev något annat, något mer.
Redan från början blev det strid
kring skolan. Den tidens överhet förvägrade Brunnsvik ett kommunalt anslag om
900 kronor. Man menade att nu var antikrist kommen i Brunnsviks folkhögskolas
gestalt, det fanns lärare knutna till skolan som var socialister och
vänsterliberaler, alltså något så omstörtande som anhängare av allmän och lika
rösträtt och religionsfrihet.
Utan kommunalt anslag kunde man inte
heller få några statliga pengar. Detta nekande gjorde att striden kring
Brunnsvik blev rikskänd, och en symbolfråga i den demokratikamp som pågick.
Anslag och gåvor från privata och organisationer började strömma in. Engagerade
i den då unga arbetarrörelsen från hela landet sökte sig till långkursen på
Brunnsvik.
Så idén om Brunnsvik som en skola för
bygdens bondsöner och bonddöttrar gick om intet. Eleverna, redan på den första
kursen, var till största delen arbetare av olika slag. 41 personer, 11 kvinnor,
17 från Dalarna.
Brunnsvik fann sina vänner i den unga
arbetarrörelsen, i nykterhetsrörelsen och i konsument-kooperationen, eftersom
klumpiga företrädare för det tidiga 1900-talets borgerliga eliter mobbade och
bekämpade skolan. Brunnsviks folkhögskola blev genom detta den första folkrörelsedrivna
folkhögskolan, och arbetarrörelsens första folkhögskola. Landsorganisationen
och Kooperativa Förbundet blev tidigt med i den idella föreningen Brunnsviks
folkhögskola. Några år senare, 1912, föddes här idén till ABF, Arbetarnas
Bildningsförbund. Och ABF blev därefter en naturlig tredje huvudman.
Varje folkhögskola kan sägas spegla
samhällsutvecklingen. Brunnsvik har varit mer än det. Här har väsentliga delar
av 1900-talets stora reformer vuxit fram. Folkhemsbygge, rättigheter för
löntagare m m. Här har faktiskt delar av den svenska historien skrivits.
En stolt historia som för mig och
många andra betyder mycket mer än den korta tråkiga parantesen strax efter
100-årsjubileet, de några få år i vår tid som skolan hade nya huvudmän vid
rodret, då skolan var på väg att gå vilse. I juni 2014 tog Arbetarnas
Bildningsförbund och Landsorganisationen tillbaka Brunnsvik och återkom som aktiva
huvudmän. Siktet är nu inställt på en regional förankring, inte bara här i
Dalarna utan också i grannlänen.
Jag bor mitt emot den gamla
Brunnsviksanläggningen vid sjön Väsmans strand, i byn Brunnsvik några kilometer
utanför Ludvika. Mina två decennier som Brunnsvikslärare har varit de
viktigaste i mitt liv. Min kärlek till Brunnsvik handlar först och främst om
idén och verksamheten, människors möten och utveckling. Den historiska platsen
med de röda husen och anläggningen kommer i andra hand, även om detta också har
en stor plats i mitt hjärta.
Folkhögskolan skriver i sin första
programförklaring 1906 att skolans uppgift är ”att varje människa ska utvecklas
till självständigt tänkande män och kvinnor med mod att leva och mod att dö.”
Brunnsvik uttryckte när jag arbetade på skolan, sin uppgift med orden "att
stärka individen i kollektivet, och den kollektiva tanken hos individen”. Två programförklaringar,
men med i grunden samma tänk.
Så här har
skolans styrelse uttryckt hur dåtid, nutid och framtid hänger ihop:
-
Brunnsviks
folkhögskola känner stolthet över sitt historiska arv. Dagens Brunnsvik utgår
från samma grundvärderingar som ”gamla Brunnsvik”, men ska möta utmaningar i en
ny tid.
-
Rätten
till lärande handlar om människors möjligheter att leva ett rikt liv i den egna
vardagen, i arbetslivet och som medborgare. Folkhögskolan lever vidare, med sin
bas mitt i den nya byn Borlänge.
-
Brunnsvik
lever vidare med en växande samverkan kring korta kurser med folkrörelser i
hela regionen. Ibland blir det också, som i somras, kurser och arrangemang på
historisk mark vid sjön Väsman. Vi ska på kulturens, demokrati- och föreningsutvecklingens
områden föra stafettpinnen från det gamla Brunnsvik vidare!
På många sätt är detta samma
tålmodiga demokratiarbete som det var i Brunnsviks gryningstid. Om några få år
fyller rösträtten 100 år. Vi är medvetna om att varje generation måste vinna
demokratin på nytt. Det finns mycket som måste göras för att förbättra
demokratin, för att ge den nytt liv.
Vi är också väl medvetna om att vår
folkhögskolas namn – Brunnsvik – förpliktigar. Även morgondagens Brunnsvik ska
ha en stark demokrati- och folkrörelseprofil, både som en röd tråd i helheten
och med särskilda kurser och arrangemang.
Nu ska Brunnsviks folkhögskola, 110
år ung, skriva en ny berättelse om varför vi finns, vad vi håller på med och
vad vi tänker utveckla. Detta ska vi
göra i dialog med yngre och äldre folkrörelser, med lärare och deltagare, och med
goda vänner hos många samarbetspartners. Och – det ska bli roligt!
(Tal den 22 november 2016 i samband
med invigningen av folkhögskolans nya lokaler på Wallingatan 15 i Borlänge)