22 november 2016

Brunnsviks folkhögskola 110 år! 

Mitt namn är Jörgen Hammarin, och jag är en av dem som sedan 2014 sitter i skolans styrelse, jag är aktiv inom ABF och har ett långt förflutet tillsammans med skolan.

Idag är det officiell invigning av nya lokaler för Brunnsviks folkhögskola.

Dagen till ära tog jag på mig en någorlunda röd tröja och såg till att det gamla Brunnsviksmärket satt där det skulle. Idag gläds vi nämligen inte bara åt nya lokaler, mitt i den nya byn Borlänge. Vi gläds också åt en annan historisk detalj. Just idag den 22 november är det 110 år och 17 dagar sedan folkhögskolan startade sin första långa folkhögskolekurs. Detta hände sig i en annan by, på en annan plats.

Brunnsvik kan berätta en dramatisk och spännande historia. Skolan blev något annat än det som från början var tänkt, och för det kan vi tacka 1906 och 1907 års myndigheter, det tidiga 1900-talets politiska höger och konservativa kyrka. Meningen från början var att Brunnsvik skulle bli en hembygdsskola på samma sätt som andra av den tidens folkhögskolor. Men det blev något annat, något mer.

Redan från början blev det strid kring skolan. Den tidens överhet förvägrade Brunnsvik ett kommunalt anslag om 900 kronor. Man menade att nu var antikrist kommen i Brunnsviks folkhögskolas gestalt, det fanns lärare knutna till skolan som var socialister och vänsterliberaler, alltså något så omstörtande som anhängare av allmän och lika rösträtt och religionsfrihet.

Utan kommunalt anslag kunde man inte heller få några statliga pengar. Detta nekande gjorde att striden kring Brunnsvik blev rikskänd, och en symbolfråga i den demokratikamp som pågick. Anslag och gåvor från privata och organisationer började strömma in. Engagerade i den då unga arbetarrörelsen från hela landet sökte sig till långkursen på Brunnsvik.

Så idén om Brunnsvik som en skola för bygdens bondsöner och bonddöttrar gick om intet. Eleverna, redan på den första kursen, var till största delen arbetare av olika slag. 41 personer, 11 kvinnor, 17 från Dalarna.

Brunnsvik fann sina vänner i den unga arbetarrörelsen, i nykterhetsrörelsen och i konsument-kooperationen, eftersom klumpiga företrädare för det tidiga 1900-talets borgerliga eliter mobbade och bekämpade skolan. Brunnsviks folkhögskola blev genom detta den första folkrörelsedrivna folkhögskolan, och arbetarrörelsens första folkhögskola. Landsorganisationen och Kooperativa Förbundet blev tidigt med i den idella föreningen Brunnsviks folkhögskola. Några år senare, 1912, föddes här idén till ABF, Arbetarnas Bildningsförbund. Och ABF blev därefter en naturlig tredje huvudman.

Varje folkhögskola kan sägas spegla samhällsutvecklingen. Brunnsvik har varit mer än det. Här har väsentliga delar av 1900-talets stora reformer vuxit fram. Folkhemsbygge, rättigheter för löntagare m m. Här har faktiskt delar av den svenska historien skrivits. 

En stolt historia som för mig och många andra betyder mycket mer än den korta tråkiga parantesen strax efter 100-årsjubileet, de några få år i vår tid som skolan hade nya huvudmän vid rodret, då skolan var på väg att gå vilse. I juni 2014 tog Arbetarnas Bildningsförbund och Landsorganisationen tillbaka Brunnsvik och återkom som aktiva huvudmän. Siktet är nu inställt på en regional förankring, inte bara här i Dalarna utan också i grannlänen.  

Jag bor mitt emot den gamla Brunnsviksanläggningen vid sjön Väsmans strand, i byn Brunnsvik några kilometer utanför Ludvika. Mina två decennier som Brunnsvikslärare har varit de viktigaste i mitt liv. Min kärlek till Brunnsvik handlar först och främst om idén och verksamheten, människors möten och utveckling. Den historiska platsen med de röda husen och anläggningen kommer i andra hand, även om detta också har en stor plats i mitt hjärta. 

Folkhögskolan skriver i sin första programförklaring 1906 att skolans uppgift är ”att varje människa ska utvecklas till självständigt tänkande män och kvinnor med mod att leva och mod att dö.” Brunnsvik uttryckte när jag arbetade på skolan, sin uppgift med orden "att stärka individen i kollektivet, och den kollektiva tanken hos individen”. Två programförklaringar, men med i grunden samma tänk. 

Så här har skolans styrelse uttryckt hur dåtid, nutid och framtid hänger ihop:

-         Brunnsviks folkhögskola känner stolthet över sitt historiska arv. Dagens Brunnsvik utgår från samma grundvärderingar som ”gamla Brunnsvik”, men ska möta utmaningar i en ny tid.

-         Rätten till lärande handlar om människors möjligheter att leva ett rikt liv i den egna vardagen, i arbetslivet och som medborgare. Folkhögskolan lever vidare, med sin bas mitt i den nya byn Borlänge.

-         Brunnsvik lever vidare med en växande samverkan kring korta kurser med folkrörelser i hela regionen. Ibland blir det också, som i somras, kurser och arrangemang på historisk mark vid sjön Väsman. Vi ska på kulturens, demokrati- och föreningsutvecklingens områden föra stafettpinnen från det gamla Brunnsvik vidare!  

På många sätt är detta samma tålmodiga demokratiarbete som det var i Brunnsviks gryningstid. Om några få år fyller rösträtten 100 år. Vi är medvetna om att varje generation måste vinna demokratin på nytt. Det finns mycket som måste göras för att förbättra demokratin, för att ge den nytt liv. 

Vi är också väl medvetna om att vår folkhögskolas namn – Brunnsvik – förpliktigar. Även morgondagens Brunnsvik ska ha en stark demokrati- och folkrörelseprofil, både som en röd tråd i helheten och med särskilda kurser och arrangemang.

Nu ska Brunnsviks folkhögskola, 110 år ung, skriva en ny berättelse om varför vi finns, vad vi håller på med och vad vi tänker utveckla. Detta ska vi göra i dialog med yngre och äldre folkrörelser, med lärare och deltagare, och med goda vänner hos många samarbetspartners. Och – det ska bli roligt! 

(Tal den 22 november 2016 i samband med invigningen av folkhögskolans nya lokaler på Wallingatan 15 i Borlänge)

Vitalisera demokratin 

Sociala, ekonomiska och kulturella klyftor är demokratiarbetets stora utmaning. Vanmakt i vardagen följs av vanmakt i politiken. Valdeltagandet är lägst i bostadsområden där klyftorna är som störst. Regeringens senaste demokratiutredning (SOU 2016:5) bekräftar också att den politiska ojämlikheten ökat, samtidigt som den tycks ha svårt att se folkbildningens potential för att motverka demokratiklyftor. Folkbildningsverksamheten skapar i praktisk gärning förutsättningar för demokratiskt deltagande. Studieförbund och folkhögskolor har egna och särskilda förutsättningar för att med kontinuitet och kunskap bidra i det långsiktiga arbetet för en hållbar demokrati och samhällsutveckling.

-         ”För att mellanvalsdemokratin ska fungera behövs mötesplatser och ett lokalt förankrat folkbildnings- och folkrörelsearbete med aktörer som inspirerar och mobiliserar”, skriver ABF klokt i förbundets idéprogram Gör en annan värld möjlig

Varje generation måste vinna demokratin på nytt. Som folkrörelsedemokrater har vi mycket som måste göras för att vitalisera demokratin. Inom folkrörelse- och partiarbete handlar det om sådant som förhållningssätt, närvaro där vanmakt växer och organisatoriska prioriteringar. Vid sidan om en starkare politik för att göra människors vardag mer jämlik så behöver vi en tydlig demokrati- och folkrörelsepolitik nationellt, regionalt och lokalt. En politik som uthålligt står upp för folkbildning och folkrörelser som självständiga demokratibärare. Låt oss i korthet ta upp en del av det som behöver göras: 

·       Ett starkt och generellt samhällsstöd till folkbildning och folkrörelser är en del av vårt lands modell för demokrati. Detta samhälleliga ”demokratikontrakt” utmanas när folkbildning och andra demokratiska organisationer på sina håll börjar ses som leverantörer av specifika tjänster till stat, kommuner och marknad. Lokala och regionala anslag till studieförbunden har mer än halverats under en tjugoårsperiod. Det finns anledning att understryka inte bara statens utan även landstingens och kommunernas ansvar för en folkbildningspolitik grundad i riksdagens beslutade syften för samhällsstöd till studieförbund och folkhögskolor. 

·       Folkbildningens organisationer uppmärksammas ibland för sina insatser i arbetet för ett ökat valdeltagande. Men det finns mycket mer att säga om folkbildningens styrkor i vår tids demokratiarbete.  Kunskaper och erfarenheter kan delas och växa i mötet med nya sociala rörelser. Studieförbunden kan på det sättet skapa bryggor mellan etablerade och nystartade föreningar och grupper.

Till detta kommer det folkbildningen kan göra för att inkludera nya medborgare. Kommunernas uppdrag i lagen om medborgarskapsceremonier (2015) bör utökas till en skyldighet för kommunerna att samverka med folkbildningens organisationer för att erbjuda nya medborgare introduktion i hur man kan utöva politiskt inflytande i Sverige. 

·       Som parti kan vi bli bättre som folkrörelse. En viktig del av denna förnyelse är att arbeta för att mer av det som benämns medborgardialoger genomförs av partier, föreningsliv och folkbildning, istället för att överlåtas till tjänstemän i den kommunala byråkratin. När kommunala förvaltningar ges huvudroller att i mellanvalsperioder kanalisera medborgarnas synpunkter försvagar detta i sig såväl partiernas och valda politikers roll som föreningslivets och folkbildningens möjligheter att medverka till en mer deltagande demokrati. 

·       När 97 procent av befolkningen är partilös har länken mellan partier och medborgare blivit alltför svag. Politiska partier har generellt sett en svagare förankring än tidigare, särskilt i områden där ojämlikheten är som störst och valdeltagandet som lägst. Samtidigt vill vi betona att partilöshet är långt ifrån samma som en allmän föreningslöshet, eller ett bristande medborgerligt engagemang. En förnyad tilltro till folkrörelsedemokratin skulle även möjliggöra för politiska partier att stärka sin ställning. Goda relationer mellan parti och såväl äldre som yngre rörelser ger möjligheter att nå nya grupper och även sänka trösklarna för ett också partipolitiskt engagemang.

Vi socialdemokrater kan och bör ta plats i det demokratins öppna vardagsrum som ABF skriver om i sitt ideprogram. ”En arena där samhällsintresserade och engagerade medborgare, grupper, rörelser, partier och politiker kan möta varandra i dialog och lärande. En mötesplats mellan redan organiserat och spontant samhällsengagemang.” 

Vi föreslår mot denna bakgrund partikongressen besluta att uppdra till partistyrelsen:

att i samråd med den socialdemokratiska SKL-gruppen utveckla politik för ett nytt handslag mellan stat, regioner och kommuner kring sitt gemensamma ansvar för att stödja och respektera folkrörelser och folkbildning som självständiga demokratibärare.

att i partiets verksamhet främja en ökad användning av folkbildningens idéer och metoder för att utveckla en mer deltagande demokrati.  

Ludvika, Smedjebacken, Borlänge, Orsa och Falun den 6 oktober 2016  

Jörgen Hammarin, Ludvika                                           Elin Norén, Smedjebacken  

Kristina Svensson, Borlänge                                         Marie Olsson, Orsa                                                      Sofie Eriksson, Falun                                                     Yvonne Persson, Ludvika 

Per Erik Kaj, Ludvika                                                       Egon Jonsson, Ludvika  

Patrik Årman, Ludvika